Upplösning

Klicka på en bild och alla bilderna i inlägget kommer upp i högre upplösning
Click any picture and all the pictures in that post will appear in a higher resolution

18 september 2005

Hilfe...

- Mamma; du kan väl köpa nåt åt oss?
- Snälla mamma…
- Ja, men bara nåt litet.
- Men det ska vara nåt SPÄNNANDE o nåt man kan LEKA med!
- Och CHOKLAD!
- Men det är ju TRE överraskningar på en gång; det går ju faktiskt inte!

Jodå, med Kinder-överraskning.
Kinder-överraskning är spännande, leksak, och choklad i ett.

- TACK, mamma!

Just det; Kinder-överraskning uppfyller TRE önskningar på en gång; ägget som överraskar. Öppna och se – MEN; bara för barn som är över 3 år.

15 september 2005

En looser?

Inatt drömde jag sådär igen. Temat är alltid detsamma; jag har bytt bort min SUPERFINA stora lägenhet med trägolv o 3m i takhöjd mot nåt mindre o jag har gjort det utan att tänka efter.

Jag går runt i min nya lägenhet o gottar mig åt allt det nya o roliga; det nya köket, en rolig smutt, det stora trädet med dammen utanför o tänker att jag VISST klarade av att göra ett bra byte.

Sen är det som att jag vaknar upp, som att nån häller en hink med vatten över mig o plötsligt SER jag hur det VERKLIGEN ser ut i mitt nya hem, precis som om jag i min iver (o rädsla) över att lyckas haft alltför bråttom o bytt till mig första bästa, bara sett några få saker som jag tyckt om o alldeles glömt bort helheten.

Inatt var det bottenvåning (=skitsvårt att byta bort), nybyggt med lågt i tak, linoleumgolv, INGEN BALKONG (vilket är något jag VERKLIGEN vill ha), inget förråd o dessutom i nåt område utanför stan som jag inte alls kände till, Fruängen eller nåt.

Jag känner hur pulsen stiger o så tänker jag att "men såhär brukar jag ju drömma, så det är bara på låtsas". Inatt gick jag ett steg längre o insåg att "jo, men DEN HÄR gången är det på riktigt" o så blev mardrömmen verklighet i drömmen.

Jag inser att jag gjort en SUPERMISS, världens tabbe - inte ens tagit några pengar emellan. Jag har helt enkelt sumpat den enda chansen jag hade. O nu sitter jag här, i Fruängen eller var det nu är.

När jag vaknar (på riktigt) så ligger jag länge utan att öppna ögonen, kanske för att jag inte törs. När jag lyckats övertyga mig om att jag ÄR kvar i trägolvs-lägenheten så öppnar jag ögonen o ser att så är fallet.

Jag undrar vad drömmen betyder. Kanske min rädsla för att misslyckas? Jag brukar tänka att KÄNSLAN i drömmen är det väsentliga; vad betyder isåfall den här? Känslan jag hade var att jag fick bekräftas att jag ÄR en looser.

Jaha, what to do?

12 september 2005

M Å N D A G

IDAG HAR JAG LÄRT MIG:

  1. att det är både qul o lärorikt att ha en blog (qul att läsa o lärorikt att inse hur mycket förutfattade meningar jag har om mig själv)
  2. att knäck-popcorn INTE tycker om att bakas i 225 grader istället för 200

Tja, det kan väl räcka? OK, en till:

ATT VARA ESTET INNEBÄR BL A:

  • att man gärna skriver blog i listform bara för att få njuta av att siffrorna/hålen blir RÅSA

HEMLÄXA TILLS IMORGON:

  1. kommer underfund med Gunnar-situationen
  2. göra nya popcorn (ånej, nu måste jag gå UT o handla...)

11 september 2005

Det blir sällan som man tänkt sig

Hade tänkt mig att skriva nånting kul, men hamnade nån helt annanstans. Sebbe kom emellan. O därmed också Louise.

Louise var min dotter. ÄR min dotter. Fast hon finns inte längre. På jorden.

Att läsa om Sebbe är som att kliva ut i evigheten; det svindlar nånstans inuti o sen blir det alldeles tyst. Orden försvinner o kvar är bara skalet. Av mig. Inuti finns ingenting o allting, på samma gång. Det är som att snudda vid det onåbara, att vakna i skapelsens begynnelse. Det blir för stort för att rymmas i ett ord, eller på ett papper, eller en blog...

Jag vet så mycket mer just idag om det som hände mig o varför. Att hennes död krossade min illusion av att vara trygg. Och jag blev INGENTING, bara ett tomt papper. Kunde inte äta, klä på mig, vara DÄRUTE i den där världen där DET OTÄNKBARA händer. Den FARLIGA världen. Världen krympte ihop till ett enda rum där jag kunde vara, kunde andas. Iallafall ibland. Vissa dagar kunde jag bara sitta i ett hörn o paralyserad av skräck invänta en vändning jag aldrig visste säkert skulle komma.

Att förlora ett barn strider mot ALLT. Biologiskt så bryts hela fortplantningskedjan; man SKA inte uppleva sina barns död - nåja, är man 97 så får man ju inse att chansen ökar, men ändå.

Någon sa, "att förlora ett barn är så hemskt att det inte ens finns nåt ord för det".

10 september 2005

Muterar bananflugor?

Eftersom de verkar känna på sig att faran hotar när jag sätter på dammsugaren?

Good morning everyhopa!

Har precis printat ut ett mönster på en VIRKAD KEPS som jag tänkte sno ihop under det att jag beskådar inspelningen av friidrotten som försigick sent igår kväll. (För er som gillar att virka/sticka kan jag rekommendera http://www.lionbrand.com/ som har MASSOR av gratismönster)

Idag är det MULET; blir promenad till mataffären men mest stickning medelst TV-tittning - har FORTFARANDE inte kollat på LOST som jag spelade in i onsdags; uppenbarligen något man kan leva utan (Keso håller INTE med).

Tja, mer spännande än så ser inte världen ut just nu, fast jag känner mig väldigt nöjd med det.

09 september 2005

Men nu tycker jag

att jag varit RYSLIGT duktig som ändrat på både det ena o det andra! Bara man petar runt lite så hittar man först det ena o sen det andra. (Varning för upprepning, men nån MIDDAG har jag inte haft tid med = näringsbrist)

Nu tänker jag dock SLITA MIG o sno ihop nåt ätbart; nudlar med kikärtor kanske? Något torftigt, men vill INTE gå o handla - sådetså!

Ha de så bra, därute i ETERN...

Friday afternoon...

Så var det fredag igen. Ingen vidare intressant information får man förmoda eftersom det säkerligen antingen redan blivit eller håller på att bli fredag även i övriga delar av världen, men ändå!

Jag har drabbats av blångest som jag GENAST tänker motarbeta genom att skriva några helt meningslösa rader (blångest = blog-ångest). Efter att ha läst Silverfiskens eminenta inlägg o fnissat hejdlöst i min ände av världen, så kan man lätt drabbas av mindervärdeskomplex. MEN - detta skall man ICKE lägga någon större vikt vid, enär detta obehagliga fenomen endast är en chimär. (Chimär; det låter som taget ur nån gammal svart/vit film med tjusigt stajlade damer i långa aftonklänningar o förlängningsmunstycken till cigaretterna.)

Själv vill jag hävda att jag är något av en omvägarnas häxmästare; fullständigt ÄLSKAR kolon (helst semi-) o parenteser. Jag börjar glatt på ruta A som sig bör, men redan vid ruta C så dyker det upp helt andra bokstäver (typ M, K eller U) o VIPS så är man ute på avvägar. Eller påvägar. Man åker ju PÅ vägen; inte av. Förhoppningsvis. Alltså blir det mycket PÅvägar när jag skriver; små kringelkrokar som irrar sig långt bort från ämnet där man nyss befann sig o rätt vad det är kommer det en långbent harskrank ridandes ur skogen o sätter hela berättelsen ur spel.

Livet ÄR som ett spel; man blir tilldelad en viss färg (själv är jag blå) o sen får man gå runt med sin topp o passa sig för "stå kvar 3 kast"-rutor o de andra medspelarna. Om JAG knuffar bort någons topp så är det taktik; om jag själv blir bortknuffad är det tjaskigt. Kan man tycka. Man kan också låta bli att tycka nånting alls om det o börja om från början.

08 september 2005

Håhå jaja...

Nu har jag ändrat på TEMPLATES o hittat den här, men hur GÖR man såna där ränder under? Camilla tyckte jag skulle fråga personen i fråga, men ja tusch inte... (Det blir aldrig nån serietecknare av mig... OK då, lagom långsökt, men det ÄR sent o MYCKET har hänt idag så haven förtröstan!)

Äsch, det blir väl nån ordning med det - huvudsaken man kan SKREVA! Eh... SKRIVA menar jag såklart...

O vad har vi lärt oss idag?
  1. att saker ordnar sig (inget nytt precis)
  2. att man BLIR färdig med projekt (inte heller detta något för Aktuellt...)
  3. att undrens tid inte heller idag är förbi

Nu inväntar jag bara Prinsens ankomst... O det är lika bra att säga det på en gång:

JAG VILL HA:

  • en lagom lång man, gärna snickare med DET DÄR i blicken
  • gärna med...

NÄE! Nu är jag där igen! Man SKA inte sitta o önska sig hur prinsar ska se ut eftersom det ändå aldrig stämmer. Det blir som det ska med den saken; man får bara tacka o ta emot. Jag vill o jag vill... LIVET vill så mycket bättre än jag o VET hur Prinsar ska se ut. SÅ DET SÅ!

Nu över till nåt annat: BRÖD. Har jag bakat o ligger o slumrar under en duk i köket; kanske att man skulle klämma en macka innan man kruper (ORMET KRUPER - 5p till den som kommer ihåg vem som sa så!) i säng - eller inte. Man skulle, dvs JAG, mycket VÄL kunna tänka sig, MIG, en macka med ost o en med marmelad till LOST-avsnittet jag fortfarande inte kollat på, men bäst vore nog ändå att gå o lägga sig så jag (se där!) inte sover bort hela morgonen; mycket att göra.

Synnerligen trist text det här; skulle aldrig läst ända hit själv... Nåja, DET KUNDE VARIT VÄRRE!

Jo, visst e re RÅLIGT

... att ha en blog, fast jag begriper ju knappt HÄLFTEN - fast jag tycker att jag är RUSKIGT duktig som lyckades GÖRA en! Nu återstår bara att knappa runt o försöka begripa sig på hur man får till det; med utseendet alltså.

Hursomhaver så lyckades jag tramsa runt med dammsugaren ett par varv; synnerligen välbehövligt. (Hur GÖR man egentligen för att få annan FÄRG på titeln månntro?) O kanske att jag tar en tur på cykeln o levererar en tröja jag fnulat med (omöjlig halskant, numera möjlig).

O Zlatan ÄR förlåten! Fast det krävdes ett sånt där mål för att kunna stryka ett -------- över den där missade straffen...

Nähä, dags att lägga ut mattorna igen!

CHIP på er, alla glada!

07 september 2005

PAUS

Jaha, så vade paus... Dags att fylla på chipsskålen om man hade nån. 0-0 minsann, fast jag satt nog mest o tänkte på vad jag skulle skriva o hur man ändrar saker o ting...

Det blir nog en massa blaj såhär i början innan jag kommit igång - blaj är bra hjärnstädning; helst ska man skriva ner 3 A4-sidor varje morgon med just BLAJ... Tömma kontoret s a s.

Kanske man skulle skaffa sig en BLAJ också, när man nu har en blogg... Eller kanske FLERA bloggar; en för varje sorts skrivande. Hm... Ska genast testa...
Tja... en LITEN rackare måste jag nog klämma in innan matchen, bara för att kolla om det funkar!