Upplösning

Klicka på en bild och alla bilderna i inlägget kommer upp i högre upplösning
Click any picture and all the pictures in that post will appear in a higher resolution

21 maj 2007

Spik i foten

Idag blev jag gråtnödig; egentligen igår, men då fanns ingen som kunde trösta så jag fick hålla mig över natten. Imorse kastade jag mig i famnen på Dotten o grät en skvätt över mitt bedrövliga tillstånd. Foten alltså.

Jag har ju sprungit sen april(?) o kommit upp i hela 8 km - världsrekord för min del! Dessutom GILLADE jag den jag blev när jag sprang; jag kände mig stark o springig. O så har jag sprungit in i väggen; foten har blivit inflammerad o trots vänligt bistånd av P med tabletter samt goda råd från Sjukvårdsupplysningen så har det inte blivit ett skvatt bättre på 10 dar : (

Så idag blev det att gå till doktorn - o jag fick faktiskt tid SAMMA DAG jag ringde! I alla fall nåt att glädjas över. Hon sa, precis som jag misstänkte, att foten var inflammerad - bara att äta mer meducin, smörja med gel o VÄNTA. Inte mitt favoritord, precis... Jag ska dock gå på foten, men försiktigt o med springskor för bästa support. Tänkte mig gå o hämta symaskinen imorgon, en lagom promenad på 10 minuter.

Så det blir att sitta hemma/på balkongen, lyssna på Stieg Larsson (jag är redan fast!), sticka o kanske titta igenom nån DVD-box som står o väntar - Huset Eliott t ex! (You like, Agata?)

Mitt i allt elände fick jag mejl från min vän M som berättade att hennes pappas kroppspulsåder brustit o att han behövt AMPUTERA ena benet! Då blir lite spik i foten inte mycket att klaga över... Det KUNDE varit värre. Betydligt.

Inga kommentarer: