Upplösning

Klicka på en bild och alla bilderna i inlägget kommer upp i högre upplösning
Click any picture and all the pictures in that post will appear in a higher resolution

21 augusti 2007

Tisdagen den 21:a

Mig veterligen så brukar fredagen den 13:e kallas olycksdag - själv har jag faktiskt vunnit pengar den dan o det brukar mest hända helt vanliga saker, men oxå roliga!

Emellertid verkar jag vara helt osynkroniserad med oturen eftersom den tycks infalla idag. En tisdag. Den 21:a. Ingen ordning alls - precis som vanligt.

Jag kommer INTE att kunna springa Tjejmilen :( eftersom både foten o knät inte vill samarbeta. Ålrajt, tänkte jag - men STAVA kan man kanske göra!

Sagt o gjort, ut i morgondiset o stavgång runt banan (3½ km). Kände att modet återvände något o att det kanske kunde vara helt ok att inte kunna springa, utan stava istället.

Väl hemma hann jag knappt ta av mig skorna innan foten (o jag) skrek "AJJJ!" - synnerligen märkligt. Någonting verkar ha kommit på fel plats inne i slutet på benet, foten alltså.

Jag tog genast tillfället i akt att beklaga mig över saker o tings bedrövlighet till C, som tålmodigt lyssnade i andra änden av mejlet.

Sedan var det dags att linka ut i köket o göra frukost; solen sken o boken är spännande o kanske att allting ändå inte var så tokigt. Jag bänkade mig i solen, öppnade boken o insåg snabbt att maten smakade MÖGEL! Någonting var uppenbarligen INTE av yppersta kvalité i skålen o SÅ kan vi ju inte ha det!

Bara att gå ner igen o göra NY frukost; det fick bli lite blandad kompott eftersom maten dels var slut o det dessutom var 11-kaffedags. Upp igen till balkongen - o nu hade teet svalnat...

Vad GÖR man???

Sådana här dagar verkar det säkrast att gå o lägga sig igen (vilket såklart inte ALLS är möjligt eftersom lakanen ligger i tvättmaskinen) o invänta morgondagen. Emellertid så är kanske inte hemmet den säkraste platsen att befinna sig på enär det här sker FLEST olyckor!

Jag törs knappt tala om att jag nu ska gå o duscha - o att jag inte har någon badkarsmatta...

- - -

Som avslutning vill jag ändock inflika att Livet såg mig i min misär o raskt levererade avin till mitt Friidrotts-VMs-stickprojekt i brevlådan! Tackar! *niger* i tanken eftersom knäna inte håller för dylika påfrestningar

Inga kommentarer: