Upplösning

Klicka på en bild och alla bilderna i inlägget kommer upp i högre upplösning
Click any picture and all the pictures in that post will appear in a higher resolution

04 oktober 2008

Lördagspromenad

Eftersom det skulle regna imorgon så fick det bli söndagspromenad idag istället. Jag hade siktet inställt på Djurgårdsbrunnskanalen där man så passande kan vandra längs med Hälsans Stig.

Det var hur vackert som helst! 7 km tar det runt kanalen om man följer stigen, som gör en liten abrovink upp o runt Rosendals Slott, men jag följde strandkanten så det blev 6.5 km istället - en alldeles lagom runda på dryga timmen!

Här hade det legat ett hus, men nån hade uppenbarligen glömt att dra ur strykjärnet...

Såhär tjusigt var det längst bort vid Lilla Sjötullsbron (som den tydligen heter) - en sådan bro kan ju inte leda nån annanstans än till Körsbärsdalen! Eller va...?

Såhär snyggt var det på vägen tillbaka, fast ändå bättre - färgerna gör sig alltid bättre IRL.

Se här, vilka praktfulla höstlöv! (Näe, det GÅR inte att förmedla - åtminstone inte med min kamera)

Här börjar det åtminstone likna nåt!

O till o med ett litet vattenfall fick jag mig till livs!


En staty hittade jag när jag nästan var tillbaka till Djurgårdsbron o nyfiken som jag är (o kanske lite obildad?) så var jag tvungen att kika VEM det var som förärats denna fantastiska plats - o det var Jenny Lind!

Se här, hur Nordiska Museét sticker upp sitt magnifika torn!

Såhär såg det ut strax efter invigningen.

Nordiska museets slottsliknande byggnad invigdes i ösregn den 8 juni 1907.

Det är inte direkt jättefult inuti heller...

En sista bild, sen går vi ut igen:

Det första man möter när man kommer in i Nordiska museet är kolossalstatyn av Gustav Vasa. Med hans tid börjar Nordiska museet att skildra svenska folkets historia. Statyn är gjord av Carl Milles och stod färdig 1925. Den är skulpterad i ek, målad och förgylld. I pannan finns en bit av en ek som Gustav Vasa själv skall ha planterat. Kungen är framställd som kraftfull och despotisk. Tidigare stod här en annan Gustav Vasa, också av Milles. Den kungen var gammal och trött, gjord av gips som till slut höll på att falla sönder.

O så slutligen Blå Porten, som verkligen gör skäl för sitt namn.

Med kungligt(?) emblem längst upp.

O en kerub, eller är det måhända självaste jaktgudinnan Diana som kröner porten?
Ordning o reda - vi konsulterar genast Wikipedia:

Blå Porten, Djurgårdsporten, är porten till Djurgården i Stockholm och finns precis vid Djurgårdsbron. Den är utförd i gjutjärn med Oscar I:s krönta namnchiffer flankerat av två hjortar. Numera är den målad i blått och guld.

Blå Porten gjorde mellan 1849 och 1960 en utflykt, då stod den nämligen vid entrén till Experimentalfältet.

Vem damen är förtäljer dock icke texten.

Väl hemkommen tog jag mig en välförtjänt dusch, samt inmundigade 1 kokt ägg, 2 rostade lingonlimpsmackor samt te - alltid te.

Frågan är om man ska gå en sväng till? Imorgon blir det tydligen BARA regn... Men på måndag ska solen skina igen - då tror jag att jag cyklar bort o springer runt Djurgårdsbrunnskanalen!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vikka väldans fina foton!
Kurt

Ulricha sa...

Vilken härlig promenad. Det är så vackert på Djurgården under hösten. Även fast det är ont om fåglarvid Isbladskärret den tiden på året.

Huset som brunnit är det inte Rosenhill? Som brann 2 ggr, till och med.

http://stockholm.city.se/nyheter/2008/05/03/Brand_odelade_Rosenhill/

Ps. Jag ska nog skura våra gamla parkettgolv (stav) lite mindre. De har börjat torka ihop, antagligen från värmen av elementen...