Upplösning

Klicka på en bild och alla bilderna i inlägget kommer upp i högre upplösning
Click any picture and all the pictures in that post will appear in a higher resolution

05 november 2008

To buy or not to buy...


Håller på o läser KÖP INTE DEN HÄR BOKEN av Ann-Cristin Gramming. Hon har, inspirerad av en amerikanska, genomlidit(?)/levt ett helt år utan shopping. Inga nya kläder, inget fika, inga tidningar, inget uteätande - ingen yogamatta. Klart läsvärd! Jag läste halva boken igår, så jag har halva året/boken kvar.

Väcker många tankar - skulle jag klara av det? O hur ser världen ut UTAN att handla saker? Hur många temuggar behöver man EGENTLIGEN ha, för att inte tala om T-shirts - eller jackor!

Eftersom jag redan är inne i det här tänket då jag nyligen införskaffade hela två artiklar som för det första klart överskred vad jag vanligen brukar lägga ner på liknande föremål (ja, den ena var tekoppen) o för det andra insåg att jag mycket VÄL kunnat klara mig utan båda två (ingen av dem gick dessvärre att returnera) så tänker jag prova. Inte ett helt år, men väl en månad. Men eftersom jag ska på Hälsomässa på fredag (o där kan finnas både ett o annat som jag verkligen BEHÖÖÖÖÖVER) så tänkte jag börja på lördag. Eller kanske söndag, då är det ju ändå stängt. Eller varför inte måndag. Måndag känns som en naturlig dag att börja nånting på. (Ni hör - det låter som en rökare som ska sluta...) Alltså börjar vi på lördag. Basta.

Redan nu kan jag känna en viss oro - hur ska det gå? Ska jag inte ens få TITTA i affärer längre? Ungefär som tittandet i sig vore helt oskyldigt... Tittar man så vill man ha. Alltså blir det inget tittande heller - alternativt så får jag helt enkelt träna mig i att hitta saker som jag i vanliga fall ropat "oooh!" över o förtjust klappat i händerna o därefter helt sonika säga "tack o hej" o stå ut med grämet som säkerligen kommer att följa mig som en skugga. Hm, tål att tänka på. Jag har ju dock fram till lördag att sätta upp regler, för såna måste man ha. Jag har redan kommit på ett undantag:
  • om jag SÄLJER nånting så får jag handla för de pengarna
O det känns helt ok; då är ju kretsloppet s a s slutet. Alltså har jag raskt dragit ihop en hel IKEA-påse med kläder jag kan sälja, samt en något mindre bokhög.
I boken finns oxå massor av tips på bloggar o annat där människor försöker att leva MED naturen istället för emot. En del saker går helt klart över gränsen för HUR nyttigt man vill leva, men jag inser genast att de gränser jag är van vid självfallet inte alls är huggna i sten o att vi för att kunna rädda planeten helt enkelt MÅSTE sätta nya gränser för vad som kan anses rimligt.

En av bloggarna som fångade mig heter LITTLE BROWN DRESS o handlar om en kvinna i Seattle som sydde sig en brun ärmlös klänning o sedan bar den VARJE DAG under ett helt år! Hon kompletterade givetvis med för årstiden lämpliga kläder, men bar troget sin bruna klänning varje dag. O hon hade bara EN! Eller faktiskt två; efter ett tag sydde hon en "i reserv", men upptäckte att det gick alldeles utmärkt med bara en. O då börjar jag såklart tänka - hur skulle det vara? Kanske inte att göra just DEN grejen, men att faktiskt bara ha EN av allting?! Här finns en videosnutt med henne där hon berättar.

Först tänker jag "HJÄLP!" o en inte oansenlig mängd oro i magtrakten gör sig gällande - "men jag som helst vill ha en i varje FÄRG!" När jag stillar mig så inser jag oxå att bland det bästa jag vet är att just ge bort eller sälja saker - rensa. Iofsig så är jag genast där o fyller på igen o även om det tillfälligtvis stillar nånting i mig så är det ändå BORTET som är mest tillfredsställande - HITET är som en färgglad karamell utan fyllning som gläder gomen, men icke stillar magens knorr.

Intressant är oxå varför. VARFÖR vill jag så gärna hamstra på saker? Till en rätt stor del beror det på att jag är estet o helt enkelt är svag för vackra ting. Men det är den där andra sidan som behöver granskas, den där HUNGERN som inga ting i världen stillar. Grejen är, att den faktiskt inte gör mig GLAD - o det är väl ändå det som är meningen att man ska vara!

O då började jag tänka på vad som GÖR mig glad:

- mina barn
- min Camilla
- mina föräldrar
- mina vänner
- att springa
- att städa
- att rensa, ge bort
- att kratta löv
- att vara givmild o generös

INGENSTANS på den här listan finns "att köpa" med!

Jo, jag BLIR givetvis lite glad av handlandet (idag kom t ex beskrivningen på den virkade julkrubban med posten o den är ju helt UNDERBAR!) men i LÄNGDEN så är det sånt som bara är övergående - även om jag planerar att ha julkrubban JÄTTELÄNGE!


Jag inser just att jag kanske borde ändra titeln på min blog - åtminstone lägga till ett frågetecken!

2 kommentarer:

agata sa...

Ja, det är viktiga frågor som man kan vrida och vända på ett längre tag.
Egentligen borde man köpstoppa... Men om man är beroende av loppisfynd - hur gör man då?

Anonym sa...

Det där förslaget med ett frågetecken verkar vara utmärkt!
Hahaaa!

Kurt