Upplösning

Klicka på en bild och alla bilderna i inlägget kommer upp i högre upplösning
Click any picture and all the pictures in that post will appear in a higher resolution

19 april 2011

Gud giv mig styrka...

I vårt hus har vi en vilande Bostadsrättsförening, baraifallatt ägaren skulle få för sig att sälja. Med jämna mellanrum (2 år f n) måste denna uppdateras, vilket jag tagit på mig de senaste 3 gångerna. Min erfarenhet har varit att själva pappersexercisen är av greppbar karaktär (skicka A till B och sedan vidare till C - det är för säkerhetsskull 2 olika byråkratiska instanser man har att tampas med) emedan det verkliga jobbet (och påfrestningen på ett känsligt psyke) kommer efteråt, då det gäller att få tillbaka pengar man lagt ut från sina grannar.

Vi är ett rätt litet hus med 9 hushåll (varav en är värden själv, eller säger man kanske värdinnan?!) men det tar ändå veckor innan alla orkat/tagit sig tid att lägga 220 kr i brevlådan, alternativt sätta in pengarna på mitt konto. Förra året var det 2 rysligt segdragna grannar som jag efter upprepade påtryckningar via mejl till slut fick gå och besöka IRL och påtala att "jo, ähum... de där pengarna..." Hos en av dem fick jag stå kvar ute i trapphuset i 10 minuter emedan han letade igenom fickorna på (samtliga?) sina kläder...

Så i år kände jag att jag gärna överantvardade ansvaret på någon annan. Jag kallade via mejl till möte och frågade vem som kunde känna sig manad att överta stafettpinnen.

Ingen hörde av sig.

Då mötet inleddes hade fortfarande ingen givit sig tillkänna som villig, varpå jag ånyo fick göra det - utan knot bör dock påpekas. Jag vet ju hur det hela ska skötas och själv är bäste dräng, tänkte jag.

Själva skickandet av papper avlöpte ungefär som vanligt; dock ringde en dam från Bolagsverket och frågade om hon kunde skicka TILLBAKA anökan till mig eftersom jag skickat in den 2 veckor innan det datum åtgärden kunde utföras, och de hade ingen handläggningsrutin på att lägga ärendet på "vänt"... Svensk byråkrati i ett nötskal. Jag lyckades emellertid få henne att behålla dokumenten och till slut anlände uppdateringen, dock till fel hyresgäst... Nåja, man får vara glad åt det lilla.

Då återstod alltså att samla in de 7 x 220 kr som jag haft utlägg för. Jag skickade ut ett mejl med information och bankkonto - en betalade in.

En vecka senare gick en påminnelse ut - 4 st betalade in, återstod alltså 2 st.

Efter en TREDJE uppmaning betalade även person #5 in, dock utan att ange vem han/var - "sen betalning" är ju inte direkt upplysande...

Då jag löst ovanstående återstod då bara fröken A.

Fröken A och jag har ingen bra relation. Vi är av olika sort, så att säga. Jag upplever henne som en aggressiv person och sådant skrämmer mig. Fröken A är även, i mitt tycke, en ytterst slarvig person som inte drar sig för att lämna all sin tvätt i tvättstugan, torr som fuktig. Detta har varit ett ständigt återkommande trätoämne i huset och enär somliga anser det var ett helt ok förfaringssätt, så hävdar den andra halvan att sådant är oskick. Ingen vill emellertid ställa fröken A mot väggen - förmodligen för att bevara den imaginära husfriden.

NÅ!
Emellertid så hade fröken A tills igår inte återbetalat sin del av avgiften efter idel påtryckningar av varierande sort från mitt håll så kände jag i min själ och mage att detta översteg vad jag klarade av och jag vände mig då till resten av huset (exkl frk A) och skickade ut följande mejl som jag för ordningens skull återger ordagrant:

Hej,

Som ni minns så bad jag att få avstå att ta ansvar för uppdateringen av BRF. Eftersom ingen annan anmälde sig så tog jag, mot bättre vetande, ändå på mig att få det gjort - nån måste ju göra det. Precis som jag befarade har jag hamnat i en situation som jag känner att jag inte klarar av.

A har fortfarande inte återbetalat sin del av avgiften (220 kr). Jag har de 3 senaste veckorna mejlat henne 3 gånger, gått ner och pratat med henne (då hon lovade att ordna det) och eftersom hon efter 4 dagar fortfarande inte betalat så la jag ett kort i hennes brevlåda för att påminna henne - 5 tillfällen allt som allt. Detta var förra veckan och jag har fortfarande inte fått några pengar.

Jag är ju (som en del av er känner till) sjukpensionerad pga av en stressrelaterad åkomma och jag mår nu jättedåligt av det här. Det känns skittaskigt att ställa upp och försöka ordna till det bästa och sen inte få tillbaka sin pengar. A och jag har ju inte haft någon bra relation och jag tycker det känns ytterst obehagligt att gå ner och prata med henne igen eftersom jag upplever henne som väldigt aggressiv.Jag har nu väldigt ont i magen av stress över allt det här och vill mest lägga mig i en hög och gråta.

Är det någon som ha hjärta att hjälpa mig? Kan någon gå ner till A och be att få tillbaka mina pengar? Jag orkar faktiskt inte göra det själv.

/B
Och se, efter bara 20 minuter dök en tapper riddare upp! Min granne C, en man i 65-årsåldern som bad att få komma in och något överraskande inledde med att berätta följande historia:
På en icke namngiven restaurant i Stockholm av förmodad hör standard satt en herre som vägrade betala sin nota, vilket låg på runt tusenlappen, enär han icke ansåg sig vara nöjd med förtäringen. Då kallades Dragan Joksovic (Jokso kallad, som mördades på Solvalla 1998 - en biffig jugoslav på närmare 2 meter med omdiskuterat mjöl i sin påse...) in för att reda upp det hela. Han betalade helt sonika notan och sade sedan till den missnöjde gästen:
- Nu är du skyldig MIG en tusenlapp...

Och då kommer ju saken i ett annat läge s a s...


Efter detta drog min granne upp 220 kr ur sin ficka och förklarade att han nu var Dragan åt mig och att jag härmed kunde lägga saken till handlingarna och att han själv skulle göra upp med fröken A om återbetalning.

Jag tror aldrig att jag har känt mig så mycket som en ungmö i nöd och att det faktiskt KOM en riddare ingalopperande och räddade mig ur den stygga häxans våld! (Det fick mig av någon anledning också att inse att jag faktiskt visst kan tänka mig att åta mig uppdraget en gång till - under förutsättning att någon annan står för det ekonomiska!)

Nå, för att nu fortsätta världens längsta bloginlägg, så var väl då allt frid och fröjd ända tills kl 10 i morse då det anlände ett ANONYMT mejl ifrån någon boendes i huset. Mystiken tätnar... Vederbörande ansåg sig hugad att skicka MITT MEJL dels till frk A samt även till värden/värdinnan för information på detta vis:

Detta mail är utskickat till alla grannar i huset från B utom till er.
Känns som det är lite väl mkt skitsnack i huset ibland, Se nedan.
Förstår att du B vill ha dina pengar men att hänga ut A på det viset är inte speciellt snällt.


Jaha, så var det med den goda föresatsen - att försöka lösa det diskret... Och rysligt duktigt gjort att skicka det anonymt dessutom!

Jag tänkte att ånä, här ska man inte komma och komma och letade raskt upp IP-numret till avsändaren som jag spårade, men det visade sig vara skickat via nån server så det gick inte att fastställa vem den skyldige/a var. Ännu...

Efter någon timme så ringde även fröken A upp mig på mobilen och meddelade med rätt syrlig ton att hon lagt 220 kr i min brevlåda (se där!) och att hon ansåg att ett samtal oss emellan i detta ärende var angeläget. I mina öron lät det mest som hon ville ha ett tillfälle att skälla ut mig... Hur det blir med detta återstår att se. Pajkastning är möjligen underhållande på TV...

Efter att ha återbördat Dragans pengar så är nu åtminstone på pappret ärendet bordlagt, tills om 2 år då alltihopa måste göras en gång till - kanske att någon annan känner sig hugad att åta sig det hela nästa gång...

Avslutningsvis kan bara sägas att det blir inte alltid som man tänkt sig samt att "The road to hell is paved with good intentions".







Inga kommentarer: